Vilken roll spelar översättningarna i den modernistiska lyriken i Norden? Det är en fråga som egentligen aldrig har blivit riktigt aktualiserad. Man talar visserligen om hur viktigt det var att T S Eliot blev översatt i de olika länderna, eller om Gunnar Ekelöfs originella tolkningsvolym Valfrändskaper, där till exempel hans orientaliska intressen gjorde sig gällande. Men oftast blir det tal om bakgrundsfaktorer eller sammanhang till den egentliga diktningen. De helt avgörande sambanden mellan det internationella, det nordiska och det inhemska blir sällan riktigt synliggjorda.  I det nätverk av professionella poesiälskare som har varit igång ett par år nu, alltsedan 2002, där vi studerar den nordiska 1900-talspoesin som ett sammanhängande fält,  presenterar vi nu  en tredje volym,  som vi har kallat Nordisk lyrikktrafikk. Här följer vi upp studiet från de tidigare volymerna,  av de rörelser och dynamiska processer som äger rum mellan de nordiska länderna, men naturligtvis också med självklara kontaktytor utåt i världen. Översättning, eller – för att markera den bredare innebörden av flöden och processer –  lyriktrafik ses i de 11 olika bidragen som en given infart till hela fältet. Det gäller generellt, men det gäller i all synnerhet just för den lyriska modernismen, som ju redan i sin linda och per definition är internationell orienterad mot poängterat språkliga företeelser.